fredag 30 april 2010

Lite uppdatering från Rumänien

Som någon slags omvänd utrikeskorrespondent har jag, Karolinas sambo Peder, fått i uppdrag att uppdatera om tjejernas resa i Rumänien, så här kommer det. Jag låter dem själva uppdatera med mer ingående inlägg när de kommit hem, det är lite svårt för mig att summera stämningen och känslorna som de upplever.

De vaknade till frukost hos Liviu (som de flög med) och hans fru Dana, vilka varit underbara. De var till Liviu och Danas kontor och träffade tre av deras medarbetare, och sedan hämtade "brother Sam" och hans fru Pompilia (ingen av de kan engelska) dem..., och kört ut ur staden Timisoara (platsen Karro inte mindes igår) där de sov. Efter en fem timmar lång bilfärd var de framme i det betydligt fattigare Baia de Arama - där de heller inte får gå ut själva.

Dagarna efteråt har de dels varit på bygget av ett dagis vid namn Gradinitza, och åkt runt till olika familjer med de leksaker och kläder ni alla skänkt: igår hann de med 25 (!) familjer.



Medan tjejerna åkte ifrån familjen med pojken på bilden stod han och hoppade och var överlycklig över några bilar han fått från leksakerna.

Alla de möter är otroligt givmilda och generösa, och Pompilia och Sam vill hela tiden visa dem fina platser och sådant de är stolta över. Det är stolta människor det här, och det måste kännas både underbart och makalöst jobbigt att ta emot hjälp på det här viset. Nu när pengarna tjejerna hade med sig för att skänka börjar ta slut märker de hur det blir allt mer desperat dit de kommer (när det tidigare säkert var lättare att skänka mer).

Förhoppningsvis kommer det lite fler bilder de kommande dagarna - de har haft lite strul med kamerorna (batteri och minne), men jag uppdaterar så fort jag fått något. :)

2 kommentarer:

  1. Vad mysigt! Vi har det väldigt fint här i Italien med. Nu i slutdagarna är vi i Milano.Hem imorgon.

    SvaraRadera
  2. Alltså ärligt talat är det snarare hjärtskärande än mysigt. Naturligtvis var bergen vackra och vi fick ett otroligt fint välkomnande men sen jag kom hem vill jag bara gråta. Man känner sig till hälften här och till hälften kvar där nere.

    Hoppas dock ni hade det fint i Italien och att ni kom hem hela och fina.

    SvaraRadera